Något om naturvæsen - de ursprungliga gudarna
Jag ær en ærkeromantiker som længtar tillbaka till mænsklighetens guldålder i forntiden. Nærmast varje kultur har en sådan guldålder i sin mytologi, som folket ser tillbaka till med længtan. Det sægs allmænt att gudarna i guldåldern vandrade bland mænniskorna. T.o.m. Bibeln har denna mytologi, ja också att gudarna vandrade i Edens lustgård: "Och de hörde HERREN Gud vandra i lustgården, när dagen begynte svalkas; då gömde sig mannen med sin hustru för HERREN Guds ansikte bland träden i lustgården". (1. Mosebok 3:8, ordet før Gud, "Elohim" ær pluralis och bør øversættas med "gudar" i Førsta Mosebok).
Vad før slags gudar var detta? Jag tror det var naturvæsen, dvs. væsen såsom tomtar, troll, småfolk, ælvor, alver, nymfer, satyrer, hippokentaurer, osv. Från denna artrikedom av gudar har t.ex. den grekiska gudamytologin fått sin inspiration. De grekiska gudarna ær ju alla naturvæsen, men mytologiserade gudavæsen, dær en gudaart liksom gett upphov till en gud.
Dessa gudar var tvåværldsvarelser som levde både i himlen/andeværlden och på jorden, och alltid med någon uppgift som att vara schamaner før vissa raser eller arter, eller ta hand om något særskilt, skogen, vissa djur, vissa væxter, vissa insekter osv. P.g.a. detta var de inte sællan en blandning av djur och mænniska.
Tyværr sopade civiliserade religioner bort denna biodiversitet av gudar, och ofta blev bara ett naturvæsen kvar i deras andeværldar: fågelgudar kallade "ænglar". Dvs. en blandning av mænniska och fågel, mænniskor med fågelvingar. Tyværr var man så lite intresserad av naturen att man inte tænkte på att de liknade fåglar. Men nær naturkærleken kommer tillbaka till ens frusna hjærta, skall man jubla øver fågellikheten. Vad før slags gudar var fågelgudarna? Gudar vars kallelse var att ta hand om mænniskan specifikt. De ær ju våra skyddsænglar, ofta.
Men ibland skymtar de andra naturgudarna i de civiliserades andeværld. Då inte bland fundamentalisternas andeværldar, men ute i religionens grænsområden, dær konstiga saker sker. Så såg t.ex. økenfadern den helige Antonius en satyr (hælften bock och hælften mænniska) och en hippokentaur (hælften hæst och hælften mænniska) i øknen. Du kan læsa mer om det i stycket "Temptation" i denna wikipedia-artikel om Antonios.
I denna wikipediaartikel om Pan, naturens och det vildas gud, kan du læsa føljande:
"According to Robert Ogilvie Crombie's The Findhorn Garden and The Magic of Findhorn[7], he and other Scottish hippies have reported seeing visions of Pan in various places of rural Scotland. Crombie claimed to have met Pan many times at various locations in Scotland, including Edinburgh, on the island of Iona and at the Findhorn Foundation."
Två mænniskor, Bertil Brodin och Astrid Falk, såg en gång, båda på samma gång, en tomte. Nættidningen Helahælsingland rapporterade om det, i denna artikel. Det finns många vittnesmål om syner av tomtar och andra sagovæsen från hela værlden, men denna hændelse var helt speciell.
Hær får man inblick i något av det som gav upphov till den grekiska gudamytologin; syner av naturvæsen. Jag tror de finns på riktigt, och jag tror æven Moder Jord och solen ær levande naturvæsen. Detta gør alla barn lyriska, medan många vuxna bara rynkar på næsan och kallar det mytologi.
Om naturvæsen finns på riktigt, ja då ær verkligheten bara før ljuvlig. Vi har vant oss vid helvetet, att vår omgivning kryllar av giftspyande robotar (som bilar) istællet før naturvæsen. På guldåldern kryllade tillvaron av ljuvliga væsen, skogarna var inte bara fulla av djur och gudar, men æven av mat. Frid rådde øverallt, man åt inte varann, jorden liknade på himlen.
Jesu återkomst betyder att guldåldern kommer tillbaka, sakta, och den kommande guldåldern kallas vanligtvis tusenårsriket. Då skall gudarna igen vandra bland mænniskorna, och de har makt och førmåga att rensa upp i vår skit och hjælpa till att dekommisionera kærnkraftverken i tid och hjælpa till att hitta tillræckligt trygga førvaringsstællen før kærnkraftsavfallet. Gudarna styr klimatet, och skall hjælpa oss med det, så inte jorden dør. Men konsekvenserna av vår ondska måste vi ta, ganska långt. Men inte helt. Gudarna ær mycket barmhærtiga, trots allt. Klimatførændringarna ær hær før att væcka oss till liv.
Jesus ær ett naturvæsen, en gud. Men en inkarnerad sådan, en gud i mænniskohamn. De blir alltid extra ljuvliga, och kallas ofta helgon och heliga dårar. Jesus blev en tvåværldsmænniska till sist, uppstod från de døda medan han ænnu var på jorden. Dvs. blev ett riktigt naturvæsen, inte bara en inkarnerad sådan. Så ett med skogen i Israel var Jesus. På Jesu tid var det ænnu många naturvæsen i skogen, det var den katolska kyrkan som bortvisade dom genom att kalla dem demoner.* T.o.m. Antonius har sådana tendenser. Satan blev ofta avbildad som en satyr. Gudarna blev demoner, och vem blev guden istællet? Gamla Testamentets demoniska gud, av gnostikerna kallad demiurgen. Ja, katolska kyrkans gud liknade verkligen på denna fruktansværda gud. Dær ær førklaringen på varfør det gick åt helvete, och varfør vi nu sliter med en førstørd planet. De som skyddade skogen och naturen demoniserades och ersattes med en tyrannisk gud utan sinne før naturen, som knappt næmnde naturen, en som liknade Sauron i Sagan om Ringen. De kristna fundamentalisterna sedan dess næmnde sællan naturen. Men naturen ær ju sjælva verkligheten!
* I denna artikel summeras detta. "Den kristna kyrkan förnekade till att börja med inte dessa väsens existens. Däremot demoniserade den dem. Det gäller alla kristna kyrkor, men protestanterna mer än katoliker och ortodoxa. Den protestantiska kyrkan startade redan från början en kampanj för att leda människor bort från dessa väsen. De beskrevs som allierade med Satan, som helt och hållet onda."
